Tokyo, baby!

Yes! Som ni har väntat, bönat och bett om att få lite bilder från Tokyo så kommer här ett litet smakprov på denna helt fantasiska stad som vi blev lite smått kära i och gärna återser i framtiden! Eftersom vi tagit så kolossalt många bilder (eftersom vi gjorde så mycket varje dag) kommer det att komma fler inlägg med bilder och anekdoter från våra äventyr och upplevelser längre fram! Först ut bland dessa blir bilder ur en mapp döpt ”Blandade tokiga bilder”, håll till godo!

Det första vi möttes av var som sagt ett TV team som ville intervjua oss men det andra udda vi stötte på var en glassautomat på flygplatsen, vilket vi tyckte var lite konstigt. Givetvis skulle Anna ha en glass då hon har en viss förkärlek för dessa. Sofie är inte lika glassfrälst men även om hon skulle varit det hade hon inte ätit glass utomlands ändå – för det har hennes mamma sagt att man inte skall göra! Haha! Glassautomaterna upptäckte vi sedan fanns på många ställen runt om i Tokyo, så här såg de ut:

Image

”Hjälp, tänk om jag har fått parasiter i hjärnan”
Vi forstsätter på temat med vad Anna äter men inte Sofie. Anna skulle promt ha sushi någon dag i Tokyo vilket Sofie inte heller äter för hon tycker att det är lite riskabelt att äta rå fisk på ställen man inte känner till kvaliteten på eller råfisk överhuvudtaget då det finns mycket skumma saker man kan drabbas av om man äter dålig rå fisk. Men men, Anna skulle ha det och satte sig till bords vid ett löpande band för sushirätter varvid Sofie gick till Mc Donalds. Det blir alltid mycket Mc Donalds när man reser med Sofie för inte nog med att hon är allergisk, hon är kräsen också! Anna kom dock ut från suchistället ganska fort då hon inte tyckte det smakade bra och utbrister citatet från underrubriken ovan. Tydligen hade hon läst att man kunde få parasiter i skallen någonstans. Det var något nytt för Sofie som fick en anledning till att inte äta sushi. I alla fall är alltid Sofies svar på medicinska åtgärder vid matrelaterade åkommor ”kom, vi tar en sup”. Det gjorde vi och på bordet bredvid satt två män i övre medelåldern och åt. De fick in ett fat med någon typ av snäckor som vi råkade titta lite för mycket på varvid de ville vi skulle smaka och fick fram några extra par pinnar. Vi hade fått nog av havsdjur för kvällen och avböjde vackert. Men det ville inte riktigt ta nej för ett svar och vi skyndade oss därifrån innan vi skulle riskera att få snäckorna nedkörda i halsen med pinnar. Vi var dock tvungna att ta en bild på härligheten:

Image

”Fryst skum”
Ja, det var ju lite skumt. Höhö. Vi såg en bild på en öl med lite toppigt, fräsigt skum och tänkte att ”en sån där skulle vi prova”. Efter dörren som skylten satt på, fann vi en brant trappa ner i en källarskrubb som var en riktigt, äkta japansk restaurang. Vi pekade på varsin öl och fick sedan in vad som var en tomatöl och en svartvinbärsöl. Skummet förstod vi var fryst ölskum som de hade spritsat ut på ölen. Sofie som så klart också undviker is utomland, drack inte många klunkar av ölen som såg ut så här:

Image

Så får vi väl ha en något seriösare bild också som föreställer en väldigt typisk japansk smågata med massa så pittoreska restauranger. Vi hade tänkt äta lunch där någon dag – men det gjorde vi inte.

Image

Vi fortsätter på det fina mat-temat. Efter en halvdag på fiskmarknaden (mer om fiskmarknaden i ett separat inlägg där vi utlovar ett riktigt äckligt filmklipp – känsliga läsare varnas!) var Sofie sugen på räkor, som den nästan tvättäkta öbo hon ändå är! Flera dagar hade hon gått och suktat efter några kostiga friterade räkor som visats på olika bilder på restaurangerna runt om i staden. Men så är det ju det där med att äta räkor på ställen som man inte känner till om de är bra eller inte. ”Vågar man det?” tänkte Sofie… Anna tyckte självklart att man vågar det men Sofie tvekade, tog mod till sig och gick åter igen ner i en liten källarskrubb som föreföll vara ett riktigt, japansk hak. Inte en enda västerlänning syntes så långt ögat nådde. Inte för att de behövde nå så långt för stället var inte så stort. Hur som helst fick hon sina räkor och Anna en fisk med skin, huvud, fenor, ben och hela faderallan! Ingen av oss blev sjuka den här gången heller men Sofie tyckte att det blivit lite väl mycket fett! Givetvis kommer en bild på den fina räkan som trotts fettet var helt fantastiskt god!

Image

”Han kunde väl få släpat oss hem i sin lilla japanska farkost”      
Vi bodde de första fyra nätterna i en stadsdel som heter Asakusa där det finns en hel del sevärdheter och mer snack och bilder på dessa kommer i separata inlägg senare. I denna stadsdelen fanns det pojkar i tajta trikåer som rände runt och drog runt folk i en vagn med hjul, ungefär som att han glömt hästen hemma och själv fick dra vagnen. Vi förstod att de alla tillhörde samma ”företag” och tyckte nästan att det var lite kränkande mot dessa unga män att behöva bedriva den här verksamheten, till turisternas förtjusning. Därför bestämde vi oss tidigt att vi i alla fall inte skulle låtas köras hem av en av dem! Men dag nummer två var vi helt utmattade efter att ha hunnit med… blablablablabla… (enga inlägg) …blablablabla… så när vi avböjt erbjudanden från den tredje unge mannen i samma ärende och var halvvägs hemma utbrister Anna det helt obetalbara citatet ”Han kunde väl få släpat oss hem i sin lilla japanska farkost!” ett citat som bara blir så där vansinnigt roligt när man är helt slut i kropp och själ och inser att vilan snart är inom räckhåll! Här kommer en bild på en ung man och hans lilla japanska farkost:

Image

Bilden som får avsluta detta inlägg är från dag 4 då vi endast har en natt kvar på hotellet i Asakusa och inget hotell är bokat för de sista två nätterna. Det visar sig vara en japansk högtid och alla åker till Tokyo över helgen varvid det inte verkar gå att uppbringa ett hotellrum för lördag natt i hela Tokyos centrum! Detta är ju ändå världens största stad så vad är oddsen? Vi hittar till sist ett hotell i rosa glittrig stil och börjar ana ugglor i mossen när de säger att man måste checka ut kl 11 varje dag och sedan inte får checka in för kl 20 igen. Då undrar man ju lite vad tanken är med detta… Var händer där på dagarna om man får fråga?

Image

Så nej, vi tog inte det hotellet men skylten såg ut som på bilden ovan. Där inne vågade vi inte fotografera. Slutligen hittade vi ett hotell en halvtimma från flygplatsen vilken det i sig tog 1,5h att ta sig till. Det var ett flott Radison Hotell som Anna lyckades hitta något specialerbjudande till. Men det gick bra att ta sig till stan ändå för det stannade en buss utanför hotellingången som gick direkt till centrum på dryga timman. Det enda tråkiga var att bussen bara gick fram till 22:20 på kvällen vilket var lite synd eftersom det var helg. Men vi var så trötta så det gjorde inget. Det enda galna var att vi sista dagen skulle behöva ta en taxi till flygplatsen 05:30 vilken vi skulle betala med kontanter. Därför försökte vi ta ut pengar hela dagen men ingen bankomat ville ge oss några. Vi visste att det gick att ta ut på busstationen för där hade vi tagit ut flera gånger förr. Men när vi väl kom dit och var helt rena på kontanter, kvällen innan avfärd ville inte automaten ge oss några pengar den heller! Vi prövade 4 kort kopplade till 4 olika konton men inga pengar kom. Då började vi bli smått oroliga. Tack och lov hade vi köpt biljetter till bussen som skulle ta oss till hotellet så vi kom dit. Men där fanns ju ingen bankomat och vi hade bara betalt en natt till eftersom vi skulle åka på morgonen. Vad skulle vi göra? Skulle vi bli strandade på hotellet? Ja, det får ni veta om ni fortsätter följa med oss här på bloggen! Hem kom vi ju i alla fall? Eller? Ni vet i alla fall inte hur, inte när eller om vi faktiskt är hemma?

Mer saker ni får se sköna bilder från om ni fortsätter läsa är besök på Kodokan judo, den första judoklubben som startades av Jigoro Kano – judons grundare!

Sedan kommer det bli fiskmarknad, höga byggnader, skyskrapor och toppbarer! Lite bilder från zoo och kanske en film på en panda som kilar sig i rumpan och mycket, mycket mer! Hoppas vi ses igen!

Anna & Sofie

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tokyo, baby!

  1. Mattias F skriver:

    Trevlig läsning! Låter som en riktigt rolig och spännande resa, fast nog tycker jag inte McDonalds är riktigt acceptabelt när man är i Tokyo 😉

  2. Dan Weidenlöv skriver:

    Jättebra skrivet, Jag väntar med spänning på fortsättningen.
    Dan W.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s