Allt kan hända i Tokyo!

Vi går nu tillbaka till något som det skrevs om i inlägget ”Tokyo, baby!” så har ni inte läst det kan detta rekommenderas skarpt! Som vi skrev då hade Anna ätit dåligt sushi och var rädd att få parasiter i hjärnan varpå vi tog oss varsin sup (Sofie tog ingen sup men en mörk god öl – sånt finns inte på Taiwan så man får ju passa på!) och sedan fick springa från två japaneser som ville tvångsmata oss med någon typ av mussla. Vi bestämde oss där och då för att åka till den underbara stadsdelen Harayouko.

Det var ganska sent på kvällen nu och mesta delen av dagen hade lagts på att försöka hitta ett hotell inför helgen, något som visade sig svårt p.g.a. den japanska högtiden. Det är alltså fredag och vi har en natt kvar på hotellet i Asakusa. Vi känner inte att vi fått vår kvot av upplevelser uppfylld och känner spontant att vi behöver se något roligt! Vi har fått tipset om Harayouko från flera håll och vi fick intrycket av att folk går runt och är utklädda på gatorna där. Till vad visste vi inte men vi känner att detta är något vi självklart måste kolla upp!

Till vår besvikelse var det inte så många som var utklädda till olika saker utan det var mer utspökade ungdomar. Det vara alla olika typer av människor, gother, manga freaks, punkare aa, you name it!

Men det var nog inte riktigt alla olika typer av människor som fångade vår uppmärksamhet utan alla dessa otaliga små butiker som låg nästan på varandra kors och tvärs genom gatmönstret. Butikerna hade precis som människorna som rörde sig i området även de olika stilar och inriktningar och var överfulla med grejer som representerade en specifik stil. Det fanns kläder till goterna, manga freakesen och punkarna här. Antagligen därför de befann sig i området. Men det var inte nog med det, det fanns verkligen allt, Disney-butiker, Barbie-butiker, butiker där allt är rosa, butiker där allt är svart, blått, rött osv. Eller så fanns det butiker bara för hundar som på bilderna nedan! Eller butiker som bra sålde gosedjurshundar som på den sista bilden nedan.

Image

Image

Image

Det var så mycket grejer och så mycket butiker att det kändes så plottrigt att man nästan blev yr i huvudet! Men det var inte bara knäppbutiker utan det fanns vanliga butiker med; Forever 21, Hollister, Ralph Lauren, Lacoste, HM och mycket, mycket mer. Allt är liksom i jätteformat vart man än kommer. Om man tycker att jenkarna måste vara störst och överdrivna med allt så har man inte sett Tokyo, de måste vara värst med allt… Högsta konstruktionen, största fiskmarknaden, största köpcentret osv… Men men, som de trogna svenskar vi är så var vi ju tvungna att göra ett besök på HM där Anna köpte stumpor, både för att hon aldrig tar med sig tillräckligt av någonting när hon reser men även för att vår tvättmaskin äter upp våra kläder och maler ner dem till delar av trasmattor.

Eftersom vi hade ätit en så sen lunch (sushin och hamburgaren ni vet) så fick det bli en sen middag också. Denna avnjöts även den i Harayouko. Vi var lite trötta på att inte riktigt veta vad vi beställer samt trötta på att pröva ny spännande mat, ibland vill man bara ha något simpelt som man känner igen och vet vad det är. Vi hittade en jättetrevlig restaurang där vi fick kyckling och potatismos som Sofie så klart skickade ut två gånger för att hon inte tyckte att kycklingen var tillräckligt klar. Men i övrigt var det himmelskt gott att bara få lite potatismos! Det har vi inte ätit sedan vi kom till Asien för drygt två månader sedan!

Eftersom vi redan hade tagit dagens sup så fick det bli coca cola till maten denna afton var på Sofie hittar att man kan få vanilj-cola, något som hon gillar mycket men nästan aldrig går att få tag på längre. När vanilj-colan kom in på bordet såg vi att det inte var coca cola vanilj utan vanlig coca cola med vaniljglass i. Det var spännande men Sofie äter som bekant inte glass utomlands (fast hon har börjat äta Mc Donald’s glas i Taiwan nu, och på ett ställe vid vår stammis-super-market, hoppas hennes mamma inte läser detta) så därför fick Anna, som gladligen slurpar i sig glass var än hon befinner sig, avnjuta denna knepiga drink. Då blev hon så här lömskt glad:

Image

Vi fortsätter på temat allt kan hända i Tokyo med att berätta om hur vi hastigt och lustigt bara råkade stöta på ett nöjesfält när vi var ute och spatserade. Vi hade just vart på Kodokan judo, eftersom Sofie en gång varit landslagsman (eller kvinna?) i judo så var detta ett måste för henne. Men judon förtjänar ett eget inlägg så håll ögonen öppna efter detta, det är bilder både från museet och en officiell red vs. white tävling! Förhoppningsvis kommer det att kunna länkas till filmklipp med high lights från tävlingen! Vi har just sett att det inte går att ladda upp filmklipp på bloggen utan man måste länka dem till en sida på internet. Vi skall försöka lösa detta så att ni får se alla fantastiska klipp vi utlovat!

Men nog om det. Vi har alltså just vart på Kodokan och letar efter någonstans att äta lunch. Något kvarter därifrån stöter vi alltså på ett nöjesfält. Det var inte särskilt stort men deras berg-och-dalbana gick inte av för hackor. Det var till och med på nivån att vi inte ville åka den! Anna är ändå en ganska stor fantast av sådana kreationer men inte ens hon ville sätta sig i den. Istället åkte vi en liten konstig sak där man åkte runt i en snurrande korg med ett lasergevär och skulle skjuta monster. Man fick olika poäng för hur väl man träffade. Sofie slog Anna med hästlängder.

Image

Sedan fanns det även en hög olika restauranter, bl.a. en dansk, en tysk och en finsk. Fast de var ändå japaner som stod bakom disken så de fattade inte när vi försökte prata svenska med japanen på det danska stället. Istället fastnade vi för en räkrestaurant ”Bubba Gump” som har sitt ursprung från den klassiska filmen ”Forest Gump” och utanför fanns den karakteristiska bänken från filmen. Där fanns även en modell av Forest Gumps gympaskor som man själv kunde sticka in sina fötter i och låta sig fotas vid bänken. Givetvis var vi ju bara tvungna att fota oss vid bänken, båda två, som de fjantiga turister vi ändå var…

20131009_133816 20131009_133846

Vi ska avsluta det här inlägget med något som verkligen talar för rubriken om att allt kan hända i Tokyo. Egentligen hade vi tänkte göra ett eget inlägg om detta som skulle ha hetat ”ölprovning med okänd krögare” men det passade in så bra här så ni får detta på köpet den här gången. Vi bodde som sagt i Asakusa de första nätterna. I Asakusa fanns många sevärdheter och bl.a. fanns världens störta konstruktion, den fick inte riktigt kallas byggnad förstod vi det som. Den heter i alla fall Skytree och det gick att åka upp en bra bit i den. Men mer om detta i ett annat inlägg. Det kommer komma ett inlägg om Tokyos många skyskrapor och fantastiska toppbarer men underbar utsikt! Håll ögonen öppna efter det.

Det var kväll, ca kl 23 på kvällen och vi hade just varit vid Skytree. Då hittar vi en nattöppen spritbutik. Det fanns en spritbutik nära vårt hotell också. Den hade Sofie tittat på varje dag för hon ville köpa en äkta japansk saké-flaska och flyga hem till Sverige. Men det gjorde hon aldrig. Anna var alltid trött på vägen hem och tyckte inte att Sofie skulle gå in i butiken. Men den här kvällen tittade Sofie med stora hundögon på Anna som gav med sig att gå in i den här nattöppna butiken. Det blev ingen saké utan istället föll ögonen på en alldeles för dyr moët som Sofie trodde att hon gjorde ett klipp när hon köpte. Sofie vill gärna göra bra affärer men ibland går hon bet… Hur som helst, ögonen föll också på fyra små söta ölflaskor men gulliga etiketter föreställande de fyra årstiderna.

Vi bestämde oss för att ta dem också och köra över den till Taiwan och dricka dem vid något speciellt tillfälle och sedan ha dem som prydnadssaker eftersom vi inte har några prydnadssaker här ändå. När vi försökte förklara för den icke-engelskspråkiga expediten att vi ville ha dem väl inslagna för att de skulle transporteras till Taiwan fick vi lite problem. Inte så mycket för att hon inte pratade engelska men för att hon förstod två ord; aeroplane och Taiwan. Vi förstod att det var något att hon inte ville att flaskorna skulle dit men hon bad oss vänta lite och tog upp sin telefon och ringde ett samtal. Vi tyckte det hela var lite jobbigt och försökte att bara få köpa Champagnen. Men som vi tidigare upptäckt så är japanerna ett folk som inte tar ett nej i första taget.

Efter några minuter kom en äldre, korpulent, herre i dryga 60-årsåldern, flåsande in i butiken, i klädd full kockmundering. Han utbrast mellan andetagen:

”I speak little English, how I help?” Vi fick förklarat för oss att flaskorna hade stått där lite väl länge och inte skulle klara sig om de inte fick vara i kylskåp och därför inte gick att transportera till Taiwan. Återigen försökte vi att endast köpa skumpan men återigen fick vi se prov på deras blandning mellan tvång och välvilja. Den gamle kocken utbrister istället:

”I buy for you, you try, we drink together” ”I have small restaurant shop”

V försökte saga nej, hemskt mycket nej, men innan vi viste ordet av hade han redan betalt och packa ner flaskorna och tagit vår dyra skumpa som gisslan I samma påse som de andra flaskorna. Vi förstod att han ville att vi skulle följa med honom till hans lilla restaurang. Han var väldigt snäll och gullig och vi kände att det nog var ok så vi bestämde oss för att se vart det barkade. Vi var på en stor huvudgata och vi tittade på varandra och sa att om han går in på någon liten bakgata så går vi inte med mer, då sticker vi, med eller utan den dyra Champagnen. Rätt var det var så drar mannen upp några plåtchaleserier, ungefär som en gammal garageport. Vi var framme.

Det var en pytteliten, söt restaurang med tre små bord och en liten bardisk med utsikt över köket. Han dammade av några stolar och vi slog oss ner. Han var väldigt trevlig och jättesnäll även om Sofie nog var på sin vakt mest hela tiden. Men även hon kunde slappna av något när han fick se Sofies allergilapp och konstaterade att hon inte kunde dricka en av öl då den innehöll körsbär. Då ville han i alla fall inte döda oss.

20131011_000955

Vi småpratade en stund, tittade på vart Sverige låg i en kartbok, tills vi tänkte att vi skulle bege oss hemåt, klockan var ju ändå närmre ett på natten. Men då fick han fram en öl till, en japansk. Vi försökte återigen säga nej tack men det var svårt. Vi tackade artigt och fortsatte prata. Då fick han fram papper och penna, eller mer en pensel. Han använde sig av fler olika penslar och olika mängd vatten och det visade sig att han var en jäkel på att måla! Han kunde verkligen underhålla oss med sitt skapande och målade olika motiv till oss. Till Sofie ritade han templet i Koyots medan Anna vackert fick nöja sig med en bild på en gurka och en tomat.

Sedan ritade han några grönsaksbilder till, som alla nu mer pryder våra annars väldigt kala väggar i lägenheten hemma i Hsinchu, innan vi återigen tyckte att det var dags att röra på oss. Men! Det tyckte så klart inte vårt nya nattdjur till vän. Han öppnade en öl till innan vi han ens börja protestera men den här gången tog vi bara några munnar av ölen innan vi tackade för oss. Det hade då börjat regna och snäll som han var gav han oss varsitt paraply innan vi skildes åt. Det dröjde dock inte länge förrän vi sågs igen. När vi gått ca 10 minuter på den regniga, mörka och annars folktomma gatan hör vi en man på bruten engelska ropa ”Anna!” ”Sofie!”. Då var det vår okände krögare som på cykel satt av efter oss med de tomma flaskorna med motiveringen:

”Memory bottles!”

2013-10-12 10.11.31

//Anna och Sofie

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Allt kan hända i Tokyo!

  1. Moster Inger skriver:

    En njutning att läsa om era äventyr i fjärran land. Men Zorro blundade när jag ville visa honom bild av hundbutiken…

  2. Dan Weidenlöv skriver:

    Fyndigt och välskrivet som vanligt. En njutning att läsa. Det är nästan så man är där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s