En ovanlig vecka

Den senaste veckan har varit oerhört omvälvande och har lett till att jag sitter och skriver detta i Sverige. Jag vet knappt själv hur det gått till men jag ska försöka förklara för er.

Helgen för drygt en vecka sedan hade vi en trevlig strategihelg med CITO. Vi var på ett hotell i närheten av Taipei med stora badkar på rummen. Badkaren kunde man fylla med vatten från en varm källa. Vi åt många rätter taiwanesisk mat och nästan varje rätt hade ögon (kyckling, fisk, krabba osv). Vi undersökte också hur många CITO-medlemmar som får plats i samma badkar samt hade workshops för att utvärdera den gångna tiden samt planera för framtiden. På lördagen var vi några stycken som åkte till Taipei för att äta sushi och köpa julklappar som vi skulle skicka hem. Jag kom hem till Hsinchu sent på lördagskvällen och allt var, ja, precis som vanligt.

Klockan 5 på morgonen vaknade jag med otroligt ont i magen och var väldigt illamående. Jag tänkte att det nog var sushin och att det skulle gå över. Men det gjorde det inte. Jag höll ut till på söndagseftermiddagen då Sofie övertalade mig om att vi skulle åka till akuten. Vi tog en taxi till Mackey Memorial Hospital som ligger nära där vi bor i Hsinchu.

På akutmottagningen var allt otroligt effektivt. Efter att vi hade fått tjata lite för att få personalen att förstå att jag var försäkrad genom Chalmers fick jag träffa läkare, bli röntgad och ta blodprover – allt inom loppet av en kvart. Sedan fick jag vänta på provresultaten men både jag och Sofie var mer eller mindre övertygade om att inget skulle vara fel och att vi skulle gå därifrån efter några timmar med en uppmaning om vila.

Men mina levervärden var kraftigt förhöjda. Jag blev inlagd på våning sju på rum 714, ett enpersonsrum med toalett, dusch, handfat, säng och en brits där besökande kunde sova (det är fria besökstider på sjukhus i Taiwan). Morgonen efter blev jag skickad till ultraljud och mer prover togs. På måndagen fick jag även fyra timmars permission för att gå hem och duscha och äta (duschen på rummet var inte fräsch och sjukhusmaten var inte så god). På tisdagen fick jag lämna sjukhuset med beskedet att en gallsten hade fastnat (men sedan lossnat) och gjort att galla läckte ut i blodet vilket orsakade en form av akut hepatit samt att jag hade 20-40 gallstenar kvar i gallblåsan vilken därför måste opereras bort – inte omedelbart men så snart som möjligt.

Efter ett återbesök på sjukhuset i fredags och många diskussioner med försäkringsbolaget och mina föräldrar bestämdes det att jag skulle genomgå operationen i Sverige. Taiwans läkarvård är mycket bra, mina journaler är väldigt bra skrivna och jag tror att operationen skulle gått bra men när allt kom omkring känns det säkrare att opereras i ett land där man talar språket och kan göra sig förstådd, inte minst om det skulle uppstå komplikationer.

I fredags kväll bestämdes det alltså att jag skulle åka hem till Sverige. Mitt på dagen på lördagen ringde försäkringsbolaget och sa att de hittat en flygbiljett till ett flyg som gick sent på kvällen. Mindre än ett dygn efter det samtalet var jag framme i Sverige. Som utbytesstudent på Chalmers är man försäkrad genom Kammarkollegiet och jag måste säga att de gjort ett fantastiskt jobb under min sjukdomstid. Jag blev uppringd flera gånger av läkare i Sverige men även av kammarkollegiets agent i Taiwan. De hade full koll på mig och mitt sjukdomsförlopp vilket gjorde att jag kände mig mer trygg.

Men nu sitter jag alltså i Lund hos mina föräldrar. Igår tog jag ett prov på vårdcentralen för att se så att jag inte fått MRSA eller någon annan multiresistent bakterie. Idag eller i morgon ska jag ta ett prov för att kontrollera mina levervärden. Och den 18 december ska jag operera bort min gallblåsa för att få bort stenarna som kan fastna igen och den gången kanske inte gå bort av sig själv. Det är ingen stor operation och om det inte blir några komplikationer så hoppas jag vara tillbaka i Taiwan precis innan året är slut.

Egentligen är det en bra sak att få komma hem till Sverige och hälsa på, särskilt precis över jul. Men jag tycker om Taiwan och detta var inte vad jag hade tänkt och planerat för. Mycket roliga saker händer nu i december till exempel ska CITO ska ha ett luciaevent med lussekatter och Luciatåg den 13 december. Men saker är som de är och jag försöker göra det bästa av situationen. Jag har inte råkat ut för någon vidare allvarlig sjukdom och kommer snart vara bra igen och tillbaka i Taiwan. Nu ska jag försöka njuta av Skånes gråa decemberväder och insupa så mycket svensk julstämning det bara går!

/Anna

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En ovanlig vecka

  1. Mattias skriver:

    Oj, vilken otur! Hoppas operationen går bra och att du kan vara tillbaka i Taiwan snart igen!

  2. Ola Jönsson skriver:

    Låter trist, men välkommen hem!
    Då ses vi på Julafton (fast förmodligen tidigare än så).Men du får kanske akta dig lite för julmaten. Kusin Elias har genom videoklipp räknat ut vem som var jultomte förra gången han firade i sverige.

  3. Anonym skriver:

    Hej Anna! Tråkigt för dej att dej att du blev sjuk! Men roligt för familjen som fick träffa dej över julen 🙂 Jag har firat jul med Johannes och David (med katt).
    Ha det jättebra i Taiwan!
    Kram från din mors kusin Katarina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s